Varför är det alltid om nätterna (ev. kvällarna) man blir som mest sentimental och sårbar? Det verkar vara så all skit och allt man mår dåligt över bara slåss om att höras mest i huvudet. Well, nu låter det som om jag hör röster också - men det gör jag inte. Ännu.
Men när man bara vill skrika och.. inte mår bra.

Kanske ska satsa på att sova istället. Kör bikten imorrn.

Folk som mobbar. Och då menar jag verkligen mobbar. Fryser ut, ignorerar, ser igenom.. blänger.. spottar.. kommenterar.. nej, det värsta - ignorerar.. hur mår de egentligen?? Känner de sig stolta? Att nu "hihiii, jag ignorerade henne/honom hela dagen, fan vad bra jag är!" Eller känner de.. "oj nu stirrade jag jättetaskigt på henne/honom, fan vad bra jag är!" Tycker de när de går och lägger sig om nätterna att det har varit värda dagar, och mår bra? Eller är det så illa att de inte ens märker av det? Att det bara har varit en helt vanlig dag.. som alla andra? Inte ens märker av hur elak man kan vara bara av att.. vara? Inte märker hur taskigt det är att inte låtsas om någon.. att så länge man inte sagt något elakt så har man inte gjort någon.. funkar det inte så? Är det så hjärnan funkar...?
Eller mår de dåligt. och tänker att "imorgon ska jag vara snällare!" "imorgon..imorgon..imorgon.."? Men vakna upp! Tänk om det inte finns en morgondag då.. att helt plötsligt inser man att det är försent och att man inte kan "vara snäll imorgon.."? Rycker de bara på axlarna och tycker att yey.. ett problem ur världen?

Well, hoppas de är jävligt nöjda med hur de lyckas trycka ner någon på botten.. sparka.. spotta.. Och hoppas de sover skönt om kvällarna. Och att de är stolta och kan berätta vilka bra handlingar de utfört idag. Hoppas också mamma och pappa är stolta över sina döttrar/söner som gör så bra ifrån sig.

Men jag vill bara pissa på dem.


Men som offer är man svag. Man ska ställa sig framför spegeln, klistra på fejksmajlet och hålla det så hela dagen.Visar man sig ledsen har de vunnit. Don't let 'em win.

I don't like future.
It's making me sick.

Jag fattar inte. Det är nog fan inte meningen att jag ska trivas eller vara glad? Kvällen idag var super, det var rätt lugnt i baren och allt flöt på kanon, faktiskt! Var nöjd och glad när jag gick därifrån och när jag satt på spårvagnen kände jag att det faktiskt skulle bli lite tråkigt att lämna Göteborg! Det är ju först nu jag börjar hitta (i Nordstan iallafall..), lärt känna mer folk, känner mig mer säker på staden och skaffat umgänge / träffar folk utanför jobbet. Så jag skulle vilja stanna eller egentligen komma tillbaka snart igen!

Aah, framtill att spårvagnsjäveln inte stannade på min hållplats. Bara svischade förbi utan att ens säga "nästa svingeln". Så hamnade mitt ute i ingenstanns. Ingen aning om vart jag kom ifrån, vart spårvagnen var på väg eller åt vilket håll jag skulle chansa att gå åt. Men började promenare i kanske 20 minuter till jag kom till en gångtunnel jag totalvägrade gå in i. Så vände och gick tillbaka. Försökte se om det fanns en taxi i närheten- Givetvis inte. Kanske top minuter senare kom en taxi jag hoppade in i. Som givetvis körde fel och visste inte vart han skulle. Jippi?
Så var det en pratglad taxichaufför och en sur Jennie i bilen. Han smattrade på massa frågor om allting, så jag satt och ljög ihop en hel jävla historia om mig själv. Som njaee, inte stämmer riktigt men det behöver ju inte han veta. Slapp han veta om mitt tragiska liv.

Så mina roliga minnen från gbg. Taxikostnader på 1200 innan morgonnatten är över.
Jippi. Jag som älskar gå och lägga mig förbannad.

Jag skrev just ett jättepepp och glatt inlägg här. Men innan det hann publicerar så sket sig den här jävla förbannade helvetes datavirusinternetsepegrejen!! Blir så jävla förbannad. Får sitta och andas lugnt för att inte kasta ut helvetet på marken och hoppa på den (som jag gjorde med telefonen). Enda anledningen att jag inte gjort det än är för att jag vet att jag inte skulle få en ny.
Troligen också därför jag har blåmärken överallt? Kom på den nyss när jag satt och slog mig själv på benen för att inte slå sönder datorn.
Jävla humörhelvetessvängningar. Jag orkar fan inte!! Och där dog den peppen, liksom.

Fan.

Jag är förbannad så läs inte om ni ska klaga.


Börjar bli fruktansvärt trött på det här. Jag vet att det regnar mycket här ocah att det är kallt. Sure, no big fucking deal. Men när solen skiner de dagar jag ska jobba men växlar till spöregn så fort jag är ledig gör mig pissförbannad! Helt ärligt. GAH!
Vaknade åtta idag, pigg och pepp som fan. Men låg kvar till klockan ringde strax innan nio. Då hörde jag att det spöregnade så jag orkade helt enkelt inte gå upp. Kändes så jävla meningslöst. Nu tre timmar och tjudo minuter senare gick jag upp för jag var för pissnödig.
Ska sitta och ruttna här inne idag.

Måste vara värsta PMS-veckan ever.

Har cencurerat mitt inlägg här nere så ni som egentligen inte vill läsa inte behöver läsa.
Jag lovar, det är bara massa gnäll och tycka synd om mig själv!!

Jag börjar hata nätterna nu. Att jag vänt på dygnet är ju inget snack om saken - men jobbar man inom bar så är det lätt hänt. Men att man ska ligga och vrida och vända på sig i fem timmar innan man ens kan få för sig att somna tär på en!
Min rygg gör ont. eller egentligen varenda muskel i kroppen värker! inte så konstigt det heller eftersom jag inte rört på mig på fyra dagar ca. Inatt låg jag och störde mig på mitt tandkött som kliade och sved. Näsan som svider och känns tre storlekar för stor. Händerna är iskalla och så fort jag rör på mig under täcket blir allt till is! Jag kan inte andas med näsan så rätt som det är upptäcker jag att jag ligger och dregglar på mig själv (idag när jag vaknade hade jag en hel pöl på kudden - dude, that's gross!) Min hals killar och sticks. Jag är trött, arg och känner fortfarande skuld för att jag inte kan jobba. När jag väl lyckas somna sover jag 10 timmar och är helt utslagen när jag vaknar. Klockan verkar alltid vara runt två på dagen och jag känner ingen som helst anledning att gå upp när jag ändå mår piss.
Jag vill hem.


Så.. läste du ändå? Ja, då är det inte mitt problem.

Vet ni vad jag hatar?? Verkligen, verkligen hatar??

PLASTPÅSAR!! Ja! Jag hatar ICA's jävla plastkassar att lägga maten i, jag hatar de jäkla fruktpåsarna som inte går att få upp! Jag hatar deras sk. fryspåsar i slutet av kassan som är helt omöjliga att öppna! Jag hatar plats-jävla-godis påsar. Och jag h a t a r fryspåsar! Vem i helvete är det som designat dem?! Måste vara knäpp..

Jag kan stå hur jäkla länge som helst med att försöka få upp dem - men det går ju inte! Tar evigheter innan jag finner en lite glipa att försöka trixa in en nagel i för att få upp den.
De här förbannade påsarna kan få vilken underbar dag som helst att bli ett helvete alltså...


Inte för att denna dagen är underbar.... jag är sjuk.

Jag hatar sånna här dagar. ;/ Och nu har det blivit TVÅ på rad! Igen. Jag orkar inte tillbaka dit igen! Fatta vad det trycker ner en? Mår så jävla dåligt. Äcklas av en själv. NEJ. Varje dag 'börjar man om'. Men det hjälper inte. Det kör ihop sig i slutändan ändå! Känns som om jag går sönder snart.

Mina stackars tarmar. De får stå ut med mycket.

Vet ni vad jag undrar? Om det verkligen är värt det. Att offra min ångestfyllda fredagskväll till badrummet. Ja? Eller. Nej? Se det som en gåva. <3

Herreguuuuuuuuud. Det värsta av det värsta har hänt! Hela världen är i tårar! Är det möjligt?? Får nått sånt här hemskt hända?! Det är verkligen bedrövligt!!





Misha Barton har celluliter!!! :O




Nej alltså, seriöst. Finns det inte värre saker att ta upp i tidningarna?.....
Burma tex.