Jag fattar inte. Det är nog fan inte meningen att jag ska trivas eller vara glad? Kvällen idag var super, det var rätt lugnt i baren och allt flöt på kanon, faktiskt! Var nöjd och glad när jag gick därifrån och när jag satt på spårvagnen kände jag att det faktiskt skulle bli lite tråkigt att lämna Göteborg! Det är ju först nu jag börjar hitta (i Nordstan iallafall..), lärt känna mer folk, känner mig mer säker på staden och skaffat umgänge / träffar folk utanför jobbet. Så jag skulle vilja stanna eller egentligen komma tillbaka snart igen!

Aah, framtill att spårvagnsjäveln inte stannade på min hållplats. Bara svischade förbi utan att ens säga "nästa svingeln". Så hamnade mitt ute i ingenstanns. Ingen aning om vart jag kom ifrån, vart spårvagnen var på väg eller åt vilket håll jag skulle chansa att gå åt. Men började promenare i kanske 20 minuter till jag kom till en gångtunnel jag totalvägrade gå in i. Så vände och gick tillbaka. Försökte se om det fanns en taxi i närheten- Givetvis inte. Kanske top minuter senare kom en taxi jag hoppade in i. Som givetvis körde fel och visste inte vart han skulle. Jippi?
Så var det en pratglad taxichaufför och en sur Jennie i bilen. Han smattrade på massa frågor om allting, så jag satt och ljög ihop en hel jävla historia om mig själv. Som njaee, inte stämmer riktigt men det behöver ju inte han veta. Slapp han veta om mitt tragiska liv.

Så mina roliga minnen från gbg. Taxikostnader på 1200 innan morgonnatten är över.
Jippi. Jag som älskar gå och lägga mig förbannad.