Speciell.
Tror jag laddat upp denna bilden innan, men förra året? Jag vet inte riktigt vad det är som gör det - men jag gillar den. Den är speciell, betyder någonting på något sätt. Helt weird är det. Men jaa, jag gillar den.
Poserar gör Jan (cous), Emelie och papi.
Shit.
Världens värsta uppvaknande imorse! Sen satt jag och Emelie och grät hur länge som helst. Tror jag fortfarande är i chock.. Och det var nog inte förän nu man verkligen fattar allvaret. Som tur är var det vi hörde imorse falskt alarm. Men ändå så jävla hemskt!
Börjar grina om jag inte verkligen tänker på annat. Känner mig grymt ostabil nu. Rädd att jag ska börja gråta på Spa. Försöker tänka att det var ju fel, att det är bra nu. Men det är ju inte bra? :'/
Jävla helvete, grymma värld.
Hoppas bara folk inte säger fler liknande rykten. Fan farligt ju!
hjärnspöken
jag är kanske bara en bortskämd otacksam ungjävel som bara klagar och tycker synd om mig själv
feg är jag också rädd ynklig vet inte vad som skrämmer mig men ju mer man skjuter på saker ju jobbigare blir det eller hur sen sårar man också det är sårande man sårar folk men det märker man ju inte eftersom man är så jävla upptagen med att tycka synd om sig själv så vad fan ska man dit och göra jävla snorunge
feg är jag också rädd ynklig vet inte vad som skrämmer mig men ju mer man skjuter på saker ju jobbigare blir det eller hur sen sårar man också det är sårande man sårar folk men det märker man ju inte eftersom man är så jävla upptagen med att tycka synd om sig själv så vad fan ska man dit och göra jävla snorunge
Psykooooooooooooooo.
Snart är det påsk! Kaniner, ägg och godis tänker jag på då. x) Hm... det man ska tänka på?
Anyway, had tänkt åka hem till påsk. Är ju ledig fyra dagar faktiskt. Men börjat ändra mig. Vet int varför, men känner inte för det. Jag vet inte vad jag skulle göra istället heller, Micka vill ha med mig till söderhamn, men vet inte om jag har råd. Och annars stannar jag väl här? Jippi? Men kunde behöva intensiva pluggdagar....
Äsch, jag vet inte vad jag babblar om. My mind isn't what it used to be.
Jag vill hem, helt klart. Jag har sån sjuuuuk hemlängtan! Som river och sliter i en. Vill bara hem till ett.. hem, en familj, ett hus. Känns som man slits sönder här borta. Så fort jag ska sova börjar jag grina. Nånting som fattas, men kan inte placera det. Hem?
Men när jag tänker efter... så är det inte så jäka underbart. Men man förtränger alltid det dåliga, visst? Man minns det inte, man kommer bara ihåg allting bra. Om man inte verkligen tänker efter.
Jag minns sist jag åkte hem. Andra dagen grät jag och ville tillbaka hit. Jag kände mig inte hemma då. Men stannade kvar och det blev bättre. Men jag kommer också ihåg hur det kändes när jag gick in i mitt rum och gjorde mig hemmastadd igen. All jävla ångest och tankar / problem man hade då slogs tillbaka mot en som en käftsmäll. and bam, you're back in the marshy ground.
Sen förskönar man allting också. Alla mysiga stunder, TVmyskvällar, spel, vänner, fest och yadayada. Visst, det finns underbara tillfällen man inte vill missa eller glömma. Jag vill inte klaga. Men om det dåliga väger över, tyvärr?
Jag orkar inte låtsas.
Och jag vet inte vad jag vill. Vad jag ska göra. Eller vad jag gör här. Eller vart jag ska. Eller vem jag är.
?
Welcome to the dark side.
Jag vet inte vad jag inbillar mig själv alla gånger. Jag lurar mig själv. Jag lurar mig själv ofta att jag längtar hem. Hit. Att jag längtar... hit. Jäkla dålig inbillning. För det gör jag inte. Kanske är det gör själva grejen. Att så många säger "jag längtar hem" att man tror att det ska vara så? Men så är det inte. Jag längtar inte hem.
Så fort jag kommer "hem" vill jag bara bort. Jag gillar inte det här stället. Inte alls. Jävla håla med massa förstörda människor. Jag smutskastar inte allt, nej nej. Det finns några - få - saker jag gillar med det här stället. Och några personer som jag verkligen, verkligen gillar och värdesätter. Ni ska inte tro att jag dissar allt. Jag har verkligen längtat efter att träffa folk, och saknat. Och bara velat umgås, som innan. I miss that. Men resten avskyr jag.
Det här stället har en sån dålig atmosfär. Så fort man kommer in i en viss area blir man depp. För mig, all of a sudden, så känns det som om sorg och elände bara pressas in i skallen. Man mår psykiskt dåligt. Deprimerande, ja.
Jag försöker. I really do. Men det funkar inte. Jag och det här stället verkar inte gå ihop. Vi hör inte ihop. Vissa människor passar helt enkelt inte på vissa ställen. Man får panik. Måste bort. Det funkar inte. Och jag funkar inte här. I don't? Jag antar att det är mig det är fel på. Med tanke på att folk verkligen stannar här - och verkar trivas. Så finns det inget annat svar. Jag är den felande länken. Och det känns väl bra att veta...? Så behöver jag inte känna mig skyldig att komma tillbaka sen. Inte så ofta iallafall. För tillbaka lär man alltid komma oavsett vilken plats man pratar om.
Hoppas ni gillar mitt lilla hatbrev. Ingen behöver ta åt sig i och med att det är mina äckliga tankar som gnager. Men om ni gör't - ja, då är det inte hos mig felet ligger längre.
Jag saknar det.
Ibland undrar jag vad i helvete jag gör här borta!? Ibland slår det mig att jag måste vara dum i huvudet - på riktigt! Jag ångrar inte att jag flyttade hit för ett år. Jag ångrar bara att jag inte tog hand om det där hemma bättre. Dom.. där hemma.
Jag saknar det som fan! Kollat på massa gamla kort och blir så jäkla ledsen. Jag vill bara hem och umgås med alla. Men några har jag inte pratat med på evigheter. Någon verkar mer eller mindre vilja slippa prata med en när man försöker. Någon säger man hej till på msn då och då. Och några andra.. minns de mig ens? Någon ringer då och då och jag blir skitglad! Men det är fortfarande inte alls som förut.
När jag åker hem till jul vill jag umgås och festa med er alla! Fattar ni? Fattar jag? Mycket hänger ju på mig. Jag har blivit tråkig. Jag vill inte vara tråkig. Jag vill vara som innan. Jag vill att allt ska vara som innan.
Jag blir less att tänka på att det inte kommer vara så längre. Varför? Vad hände egentligen? Jag fattar inte....
Jag saknar det som fan! Kollat på massa gamla kort och blir så jäkla ledsen. Jag vill bara hem och umgås med alla. Men några har jag inte pratat med på evigheter. Någon verkar mer eller mindre vilja slippa prata med en när man försöker. Någon säger man hej till på msn då och då. Och några andra.. minns de mig ens? Någon ringer då och då och jag blir skitglad! Men det är fortfarande inte alls som förut.
När jag åker hem till jul vill jag umgås och festa med er alla! Fattar ni? Fattar jag? Mycket hänger ju på mig. Jag har blivit tråkig. Jag vill inte vara tråkig. Jag vill vara som innan. Jag vill att allt ska vara som innan.
Jag blir less att tänka på att det inte kommer vara så längre. Varför? Vad hände egentligen? Jag fattar inte....
