Snart är det påsk! Kaniner, ägg och godis tänker jag på då. x) Hm... det man ska tänka på?
Anyway, had tänkt åka hem till påsk. Är ju ledig fyra dagar faktiskt. Men börjat ändra mig. Vet int varför, men känner inte för det. Jag vet inte vad jag skulle göra istället heller, Micka vill ha med mig till söderhamn, men vet inte om jag har råd. Och annars stannar jag väl här? Jippi? Men kunde behöva intensiva pluggdagar....

Äsch, jag vet inte vad jag babblar om. My mind isn't what it used to be.
Jag vill hem, helt klart. Jag har sån sjuuuuk hemlängtan! Som river och sliter i en. Vill bara hem till ett.. hem, en familj, ett hus. Känns som man slits sönder här borta. Så fort jag ska sova börjar jag grina. Nånting som fattas, men kan inte placera det. Hem?
Men när jag tänker efter... så är det inte så jäka underbart. Men man förtränger alltid det dåliga, visst? Man minns det inte, man kommer bara ihåg allting bra. Om man inte verkligen tänker efter.
Jag minns sist jag åkte hem. Andra dagen grät jag och ville tillbaka hit. Jag kände mig inte hemma då. Men stannade kvar och det blev bättre. Men jag kommer också ihåg hur det kändes när jag gick in i mitt rum och gjorde mig hemmastadd igen. All jävla ångest och tankar / problem man hade då slogs tillbaka mot en som en käftsmäll. and bam, you're back in the marshy ground.
Sen förskönar man allting också. Alla mysiga stunder, TVmyskvällar, spel, vänner, fest och yadayada. Visst, det finns underbara tillfällen man inte vill missa eller glömma. Jag vill inte klaga. Men om det dåliga väger över, tyvärr?
Jag orkar inte låtsas.
Och jag vet inte vad jag vill. Vad jag ska göra. Eller vad jag gör här. Eller vart jag ska. Eller vem jag är.
?