Varför är det alltid om nätterna (ev. kvällarna) man blir som mest sentimental och sårbar? Det verkar vara så all skit och allt man mår dåligt över bara slåss om att höras mest i huvudet. Well, nu låter det som om jag hör röster också - men det gör jag inte. Ännu.
Men när man bara vill skrika och.. inte mår bra.

Kanske ska satsa på att sova istället. Kör bikten imorrn.